Ransom time
1 år sedan
07 april 2006
Inte farväl, vi ses igen
Jag åt Istanbul med alla sinnen sista dagen. Alla kramar och handslag, en falsettsjungande minaretutropare, kaffearomen nära kryddbasaren och dess egna täta dofter av peppar och saffran, hundvalpstungor mot tumvecket, äppelte och små malar i en dammig mattbutik, en sista fika på gatan vid blå moskén, en båttur över till asiatiska sidan för att få perspektiv. Nu är jag tillbaka i Bodrum och längtar efter min favoritstad. Vi ses snart. Istanbul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är som att ha blivit träffad av en pil, utan att man märker det - en kärlekspil.
Nu har jag varit hemma i ett dygn men jag hör fortfarande ljuden och ser fortfarande gatan till skolan framför mig.
Istanbul....Det hypnotiska musiken som strömmade ur högtalarna på vår "skolgård" från 1600-talet (?). Minaretutroparna. Alla theglas överallt som en påminnelse om att slå sig ner och på rent Göteborgsmanér "tjôta" en stund, vara social och ta det lungt.
De koncentrerade lektionerna i vår lilla "cell" med vackra fönster och tak som en bikupas. Och så många leenden och vänliga ögon!
Jag vill tillbaka!
Har satt in lite bilder i min blogg så länge.
Tack så mycket Ann! Hade det inte varit för dig och din verksamhet hade jag nog aldrig hamnat där! Hur kunde jag ha vetat?
Hälsningar
Johanna
Det låter som att det har varit två fantastiska veckor. Förstår att det är svårt att lämna en förälskelse. Jag tror säkert att det kommer att ta tid att smälta alla intryck, även för kursdeltagarna. Jag har fortfarande Venedig "med mig". Precis ett år sen nu.
Idag har Lotta och jag ätit gräddbakelser på Konditori Fågelsången i ett vårkyligt Uppsala. Vi har pratat också, djupa saker. ;) Det kommer att bli intressant mix av skrivförhållanden.
kram
/AC
Hej AC!
Fågelsången....Där har man suttit en hel del (är född och uppvuxen i Uppsala). Tänk att det finns kvar!
Åka skridskor på Svandammen, sen en varm choklad. Är det fortfarande den där gamla inredningen?
Hälsningar
Johanna
Halloj,
Jag har inte varit där tidigare (jag bor inte i Uppsala). Inredningen var skönt femtiotalistisk, så det är väl troligt att det var original :)
Trots snålblåsten satt folk ute i solen och fikade. Kom att tänka på en satan så bra 100-ordare av en skrivarvän:
"Aprikosfärgad aprilsol, falsk och svekfull; värme i korta pulsar och vårvinterkyla i intervallet. Solglasögonväder, en dag att blunda sig igenom."
Skicka en kommentar