I morgon är det 6 år sedan vi lämnade hemmabryggan på Ljusterö och drog iväg på längeseglingen. Vi seglar fortfarande och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna ha ett "normalt" liv igen. Å andra sidan är det inte nödvändigt. Även om jag någon gång kanske kommer att leva med fast mark under fötterna har jag lärt mig att livet inte behöver vara inrutat. För det här paret räckte det med sex månaders resa för att komma till den insikten. Och jag är övertygad om att det inte är tiden utan den omvälvande upplevelsen som sätter störst spår.
Jag kommer att få en skruttig pension men ett intressant liv att tänka tillbaka på, om jag får leva så länge. Strunt samma, det viktigaste är nu... (hoppas jag tänker så då också!!)
Ransom time
1 år sedan
1 kommentar:
Skit i pensionen, din ålderdom kommer att vara rikare än de flesta andras, Ann. Spara på minnen istället för pengar, det är mitt tips.
Kram/ Lotta
Skicka en kommentar