Stolt förläggare

Vi fick just en recension från Bibliotekstjänst av Charlotta Rydholms roman Flykt. Lite pirrigt var det att öppna den men åh så roligt att läsa.

Lektören Kajsa Banck skriver bl a så här (i häfte 08114449)

"Med otrolig pricksäkerhet och mycket humor beskriver boken Madridvardagen med all dess kaos och krångliga byråkrati, men också dess otroliga intensitet och fantastiska livsnjutning blandat med djupt allvar om hurdet är att lära sig leva med en obotlig sjukdom. Det svenska språket är fängslande och sträckläsningsfaktorn är hög."

Grattis Charlotta!

Plus och minus

På plussidan senaste veckan:

• Har firat 6 år som längeseglare!
• Har distansfirat bonus14åringens födelsedag - och han kommer och seglar med oss i sommar så vi får fira på riktigt också! :-)
• Har fått i uppdrag att hålla "Prova-på-författarcoaching" på Bok & Bibliotek (i Hälsorummet) i september tillsammans med Johanna!
• Har blivit intervjuad av en veckotidning, vilket fick mig att inse att mitt liv faktiskt är rätt kul (trots minuslistan nedan)!
• Har kommit överens med ännu en författare om ännu en bokutgivning till hösten!

...och på minussidan:

• har slagit mig i huvudet tre gånger i lucksargen, fått en bryggsticka i foten, fått epoxyutslag i handflatan, nästan kluvit lilltån på ett beslag, bränt axlarna och fått svintohår i solen - och då har vi inte ens seglat :-(
• är trött, trött, trött efter allt båtslit och har ändå fortsatt hela veckan med skurning och vaxning av överbyggnaden, tvättning och impregnering av sprayhood, sanering av det flottiga taket runt den allt annat än idealiska köksfläkten mm mm. Återstår att ta ur alla durkar och skrubba dem idag, fästa livlinorna, kolla oljan, spänna fast jollen, seglingssäkra pentryt...
• stupar i säng och hinner inte jobba (med annat än båten) så mycket som jag borde just nu - lider med mina väntande uppdragsgivare

I natt ska vi besegra vågor och vindar och försöka ta oss till Portugal i minskande motvind. Plus eller minus, det är frågan :-)

"Sälja skiten och dra iväg"

I morgon är det 6 år sedan vi lämnade hemmabryggan på Ljusterö och drog iväg på längeseglingen. Vi seglar fortfarande och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna ha ett "normalt" liv igen. Å andra sidan är det inte nödvändigt. Även om jag någon gång kanske kommer att leva med fast mark under fötterna har jag lärt mig att livet inte behöver vara inrutat. För det här paret räckte det med sex månaders resa för att komma till den insikten. Och jag är övertygad om att det inte är tiden utan den omvälvande upplevelsen som sätter störst spår.

Jag kommer att få en skruttig pension men ett intressant liv att tänka tillbaka på, om jag får leva så länge. Strunt samma, det viktigaste är nu... (hoppas jag tänker så då också!!)

Vid kanten av den blå Atlanten

På två ställen i världen har jag sett en "green flash" - ett ljusfenomen som kan inträffa vid en "perfekt" solnedgång från molnfri himmel. På Barbados och här i spanska Chipiona där vi nu befinner oss - förra gången vi var här för fem år sedan. Under mellantiden i Medalhavet har jag inte sett en enda. Nästan lika ovanligt som kvinnliga kaptener. Aftonbladet berättar om en ny bok, Ta rodret, kvinna! som kanske kan hjälpa till att ändra på det.

Själv måste jag tillstå att jag är rätt låst i min roll ombord. Eller mina roller, borde jag kanske säga. Jag är intendenten som ser till att vi alltid bunkrat allt vi behöver, ekonomichefen, webmastern, fotografen, kocken, tvätt- och städchefen, språkexperten, den som läser på om nya platser vi kommer till och agerar tourguide, bartendern, radiooperatören, ankringsspejaren, förste förtöjaren. Och företagaren. Min man kaptenen har främsta ansvaret båtens framförande, är den IT- och instrumentansvarige, snickaren, sömmaren, maskinisten och uppfinnaren ombord. Navigationen delar vi på, och sommartid regerar han vid grillen. Vid långa seglingar går vi i skift nattetid - tvåtimmarsvakter passar oss bra. Numera hittar vi båda hyfsat bra i både verktygsförrådet och kylskåpet. Inga av vilka ska öppnas ikväll för nu ska vi gå och sätta oss på ett fik vid strandkanten och spana efter en green flash!

Nu seglar vi!!!

Puh puh puh vilka jobbiga veckor det varit. För första gången på tre år har vi tagit upp båten på land för att bottenmåla mm och jag hade helt förträngt hur mycket jobb det är. Tänk 12-timmars gympass 7 dagar i veckan. I tre veckor. Nåja, båten är nu en glänsande skönhet och mitt midjemått är avsevärt mindre än på bilden i denna artikel :-)