Betraktelser från Cannes

Sista dagen i Cannes. Igår såg det ut som om de flaggade på halv stång här, men det var en hallis. Hade väl varit en fin hommage till Bergman annars.

Det är festligt att se att två länder som ligger så nära varandra har så olika folksjäl. Italienare må ljuga och luras och servera okryddad mat med marketinghybris men de gör det med viss charm. Fransmän är, generellt talat, inte särskilt medelsamma och den typiska axelryckningen är just - typisk. Och har man en dålig dag ska man banne mig visa det, det får kundjävlarna ta ba'. För att inte tala om de outtalade reglerna runt mat och dryckintag. Jag gjorde en gång för många år sedan här på rivieran det OERHÖRDA misstaget att beställa en pastis efter maten. Servitrisen hävde ur sig en ljudlig suck, klampade demonstrativt armviftande in i restaurangen och vägrade visa sig igen. Ostronöppnarkillen kom så småningom med drinken, insinuerandes att det här ju var en ovanlig matsmältningsdryck och lade av ett asgarv. Lovar, jag gör inte om det :-)

Och jag gillar verkligen både Italien och Frankrike, så det så.