Jag träffade en charmerande man i veckan, en pensionsägare i Selcuk (en stad som till största delen lever på sin närhet till ruinstaden och turistattraktionen Ephessos). På sedvanligt turkiskt manér bjöd han på te och berättade om sitt liv, det brukar ta ungefär en kvart att känna sig som en god vän.
Hans engelska var utmärkt. men så hade det inte alltid varit, berättade han. När han startade hotellverksamheten 16 år tidigare, som 22-åring, kunde han inte ett ord engelska. men han kunde charma gäster som anlände till busstationen och släpa med dem till hotellet. Damerna charmade han alldeles extra och efter ett tag började breven från dem komma, smäktande kärleksförklaringar som han tragglade sig igenom med hjälp ev ett tummat lexikon. Han skrev svar också, med samma verktyg till hjälp och var under många år den lokale brevbärarens största källa till arbete. Hans engelska är nu som sagt verkligen utmärkt, men brevbäraren har fått avlastning. Jag har fått mailadressen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar