- Beskriv doften av glögg så detaljerat som du kan. /dagens övning på ordenrunt
Såhär skulle min se ut just idag, i stormens öga:
"Behandla varsamt, ställ ljust i gott sällskap."
Hur ser din ut?
Eller så är ni väl bekanta med dem. Jag brukar alltid glömma en. Precis som jag alltid glömmer den sjunde dvärgen. Vad heter han?
Toker, Kloker, Trötter, Prosit, Glader, Butter och ???
Det kändes faktiskt frigörande. Prova! Nähähä, jag tänker inte avslöja den! Men om någon har lust att bikta sig här kanske jag berättar någon annan liten hemlis :)
Den första jag kommer att tänka på är Almudena, en kvinna jag träffade i Spanien för några år sedan. Dotter till en greve, skolad i England. Hon talar en perfekt fiiin engelska, har drastisk humor, är lång och rödhåring. En mix mellan John Cleese och Fergie, ungefär. Smart kvinna. Chefar för en tjuruppfödargård, men vägrar sälja sina tjurar til de stora namnen bland tjurfäktarna. De vill nämligen vässa ner tjurens horn några centimeter innan tjurfäktningen, med effekten att tjuren missar i sin attack. Almudena säljer bara till rebellerna, de unga och kaxiga.
I ett tidigare inlägg pratade jag om platser där jag varit. Tänk om ALLA hade webcamera :)
http://82.188.208.242/view/view.shtml
Chioggia i Venedig-lagunen, min hemstad förra vintern. Längtar dit ibland.
Det vore kanske enkelt att börja med föräldrarna, om inte de vore så ... men det är FÖR enkelt. Men min man får vara med. Om inte hans slalompjäxor hade trasslat in sig i mina i den där skidliften, om vi inte hade ramlat av och hamnat i den där snöhögen - då hade jag flyttat till USA det året och gift mig med en amerikansk journalist. DET hade blivit ett annat liv.
Sedan vill jag lämna en plats öppen för min blivande förläggare :)
Och en för den person som kanske blir mitt livs största överraskning.
Högst på min lista ligger en ego-grej. Jag vill skriva klart den roman jag håller på med, en som jag kan stå för. Har en utgiven redan, men den tänker jag INTE prata om :-)
Och sedan kanske göra något med de åtta påbörjade manusen som ligger och jäser. Jag är bra på börjor...
Men idag går en liten författardröm i uppfyllelse. Min novell "Höra till" publiceras i Sourze papperstidning som delas ut vid 12 tunnelbanestationer i Stockholm idag. Det är något visst med pappersprassel.
Nu ska jag börja tänka stort också. Försöka.
Så nu sitter jag här och längtar efter Dudde och Lillknatting, mina små leksakshundar som brorsan och jag byggde klosshus åt. Dudde var en ganska ful och ankommen sittande plastpudel, Lillknatting såg mer ut som en retriever-valp. Eller om det var tvärt om? En av dem försvann och återhittades aldrig. Stor sorg. Nu är väl förresten båda borta. men oj vilka minnen som kom fram nu, det är länge sedan jag tänkte på de lekarna.
Här i Turkiet är det en fin dag idag, vi ska tvätta segel i solskenet. Men först stannar allting upp, till minne av Atatürks dödsdag 1938.
Det låter mycket, men när jag väl sätter igång så kommer jag på hur många som helst. Och vilka som var med. Och hur jag mådde, vad jag kände, hur det luktade. Minnena ger upphov till nya berättelser. Prova!