Jag läser massor av nybörjartexter varje vecka och ser vissa ordkrånglerier som återkommer hos många skribenter. Här är några jag inte skulle vilja se igen :-)
1. När alla dom bytts ut mot dem. Talspråkets dom används för både de och dem. Ord som förhåller sig på samma sätt till varandra som jag och mig. Eller du och dig. Eller vi och oss. Då blir det kanske lättare att hålla isär dem? För inte skriver man konstruktioner som "Hon ville att mig skulle komma dit"? Men ofta "Hon ville att dem skulle komma dit" - när det rätta här vore att använda de.
2. När något är fyllt till bredden. Brädden ska det vara. Kanten på glaset, kruset eller vad som nu fylls har ingenting med bredd att göra. Överhuvudtaget verkar det knepigt med ord där bara e och ä skiljer stavningen. Streck - sträck. Enda - ända. Vette - vätte. Ordboken är författarens bästa vän!
3. Särskrivningar. I princip bör alla ord som låter som ett ord sitta ihop. Annars kan de få en helt annan betydelse. Som sjuk sköterska.
4. Ihopskrivningar. Svenska språket är underbart, man kan skriva ihop nästan vad som helst. Vadsomhelst. Nästanvadsomhelst. Tillslut blir det för mycket. Och själv vill jag hävda att till slut är två ord. Såvida det inte är en uppmaning att tillsluta.
5. Tempusbyten. Medan jag gick på stigen tänker jag på hallon. Förvillande och förvirrande för läsaren. Var konsekvent - byt inte tempus mitt i en mening. Eller stycke. Eller scen - om det inte blir återblickar.
Männ hurrni, det er menskligt at fäla!
Allvarligt talat, det roligaste med mitt jobb är att få vara med och utveckla författarskap och jag är fortfarande ödmjuk inför det arbete som ligger bakom ett romanmanus. De "fel" som nämns ovan är lätta att fixa och det är klart jag kommer att se dem igen utan att gnälla. Huvudsaken är att du får din berättelse på pränt!
_____
PS. Själv har jag oftast alldeles för bråttom på tangentbordet och missar bokstäver eller skriver hullerombuller...
Ransom time
1 år sedan
5 kommentarer:
Bra tips Ann! Och skönt att man inte är ensam om att snubbla på tangenterna och kasta bokstäver huller om buller, det hade varit bra att kunna fingersättning på tangenterna, men mina fingrar spontanskriver.
Ja, ordbok, ordbok, ordbok! Det är så onödigt att lämna för många såna här fel i manuset, som är så lätta att rätta, det drar ner helhetsintrycket.
Bra tips! Jag tragglar med mina barn om de och dem också. Använder engelskan för att sära på dem. They-de och them-dem, det klarar de bättre än svenskan. Har jag rätt?
Carina i Göteborg
Oj oj så många sjuka sköterskor jag skrivit om i mina dar! Jag förstår inte varför det är så svårt med särskrivningar, det är som att tummarna klickar automatiskt på mellanslag.
Skönt att veta att man inte behöver vara perfekt.
Jag tycker flytet i skrivandet är viktigare än stavning, sär skrivning mm. man får rätta i efter hand :D
Problemet med att rätta en egen text är att jag upplever att man blir textblind, man läser vad hjärnan vet att där borde stå, inte det som faktiskt står.
Skicka en kommentar